Dalarna pt.1

Att åka upp till dalarna är alltid samma sak(på gott & ondt). Som vanligt så tar jag ledigt för kort, vill alltid vara kvar längre. Måste komma ihåg det till nästa gång...
I dalarna känns det som om allt & alla är i något slags loop-mode. Det sups & slåss, folk köper bil & villa, blir stuck for life.
Känner mig som nån slags "storstadssnobb" som sitter å tittar ner på folk, men missförstå mig rätt, vad fan gör jag själv som är så jävla viktigt? Jag bor i sveriges 3:dje största stad. Oh wow. Gör det mig till en bättre människa? Knappast.
Är det så enkelt att jag är bortskämd med utbudet av nöjen, shopping & urbana miljöer? Troligtvis.
Kommer småstadslivet bli mer lockande när man blir "vuxen"? Kommer det fortfarande att vara lika roligt att gå på The Rumble när man är 45?
Det dåliga med skåne är dock avsaknaden av familj, vänner(dom gamla dalapolarna som är kvar d.v.s.) & feta dala-skogar.
Det är detta jag måste passa på att njuta av mer när jag är uppe nästa gång.
Tills dess får jag hålla tillgodo med minnena...